HFD:2013:22
- Ämnesord
- NTM-central, Ansvarsområden, Behörighet, Ansvarsområde som part, Opartisk handläggning, Tjänsteman, Jäv, Förflyttning av fisk, Vandringsfisk, Lax, Tillstånd att avvika från förbud, Djursjukdomar, Natura 2000, Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning
- År för fallet
- 2013
- Meddelats
- Diarienummer
- 976/1/12
- Liggare
- 363
Efter att ha gjort en sådan bedömning som avses i 65 § i naturvårdslagen sökte ansvarsområdet för miljö och naturresurser vid Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral tillstånd att avvika från förbudet att förflytta levande fisk för att flytta 1 000 laxar från Kemi älvs mynning till Ounasjoki under åren 2010 och 2011. Tillståndet söktes hos ansvarsområdet för näringar, arbetskraft, kompetens och kultur vid samma närings-, trafik- och miljöcentral.
Det beviljade tillståndet belastades inte av ett fel på den grunden att ansvarsområdet för miljö och naturresurser vid samma miljöcentral både hade varit sökande och utfört den bedömning som avses i 65 § i naturvårdslagen, och inte heller på den grunden att det var det nyss nämnda ansvarsområdet som skulle avgöra om det fanns behov att genomföra ett förfarande för miljökonsekvensbedömning.
Samma tjänsteman vid ansvarsområdet för miljö och naturresurser hade deltagit såväl i planeringen av projektet och uppsättandet av tillståndsansökan som i den bedömning som gjorts med stöd av 65 § i naturvårdslagen. Tillvägagångssättet kunde inte anses stå i strid med 27 eller 28 § i förvaltningslagen, då man tog hänsyn till 65 § 1 mom. i naturvårdslagen, där det föreskrivs att den som genomför projektet eller gör upp planen är skyldig att bedöma konsekvenserna. När man dessutom beaktade att utlåtande av miljöministeriet hade begärts enligt 65 § 2 mom. i naturvårdslagen och att tillståndsmyndigheten hade varit en fiskerigrupp vid ansvarsområdet för näringar, arbetskraft, kompetens och kultur som med stöd av lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna hade särskilts vid ifrågavarande miljö-, trafik- och miljöcentral, var gruppens beslut inte heller felaktigt på någon annan av de grunder som anförts i besvären.
Se även HFD 2012:6 och HFD 2.3.2011 L 540.